2016-03-02

Hej! På lovet var jag hos doktorn som jag tror jag skrev om. Är ju där eftersom jag har morbous chron. Iallafall så har jag inte mått så bra hela hösten så jag har gått upp en del. Kom inte ihåg hur mycket jag vägde innan men iallafall förra hösten vägde jag väl kring 60kg och på ett år hade jag tydligen gått upp 15kg eller hur mycket det nu var. Väger iallafall 74-75kg nu. Vilket doktorn inte tyckte var normalt alls. Då BMI kurvan hade gått rakt upp. Vilket enligt henne inte alls var bra.. Förra läkarbesöket tyckte hon att jag borde lägga upp ett kostschema om det inte blev bättre och att jag borde gå ner några kilo. Hon sa dock inte hur många. Men hur kan man gå efter en jäkla kurva. När hon så mycket väl vet om att jag inte mår bra.. Träningen har gått upp och ner vilket det gör eftersom jag i vissa perioder mår sämre och helt enkelt inte orkar träna och bryr mig om vad jag äter. Dessutom förstår jag inte hur hon kan vara så jäkla fokuserad på några siffror... Som tur är så inser jag hur jäkla fel hon har men visst sitter orden och gnager där. Men jag vägrar ge med mig. Som tur är så står mamma och pappa på min sida i detta också vilket jag är så himla tacksam över.<3  Men iallafall det är så många som hamnar i ätstörningar av alla olika slag och att doktorer och andra kan sitta och säga så till någon som mår dåligt redan förstår jag verkligen inte. Visst jag väger några kilo extra men de siffrorna på vågen är just de bara siffror det spelar ingen roll om jag skulle vägt tio kilo mindre jag hade inte mått bättre för det. Jag 100% säker om att jag skulle haft lika ont i magen hur mycket jag än väger eller hur lite jag än väger. Jag kämpar på och tränar det jag orkar och är ute och går och rör på mig och försöker tänka på det jag äter. Så långt jag orkar men ibland känner jag inte för att bryr mig. Jag gör helt enkelt så gott jag kan. Jag såg verkligen upp till henne men nu är jag bara trött på doktorn som jag har och längtar till jag slipper gå på Barnmottagningen.
 
(Har absolut inget emot de som har ätstörningar tycker så himla synd om er som ska behöva genomlida det, det borde ingen människa behöva genomlida!) 
 
Ta hand om er och varandra<3
 
Kram<3
Liene Svärd

Du är så fin :) älskar bilden.
Ta allt som det kommer, pressa inte, tänk på ditt mående :) kram

Svar: Åh tusen tack fina du vad glad jag blir! Kram! <3
Sara Pettersson

Monica Nobach

Du har så rätt i det du skriver! Fortsätt på den vägen du är nu ,känn dig nöjd med allt du gör idag, Du gör ett jättejobb och synd att man=doktorn inte ser till helheten. Men försök och släpp det där läkarbesöket och snart är det vuxendoktorn som tar över och förhoppningsvis blir de mötena bättre. Don´t give up!!
Kram Monica

Svar: Tack! Ja det ska jag göra! Nej har jag kommit såhär långt så tänker jag inte ge upp! Det är tyvärr meningen med livet att man ska ha motgångar men då uppskattar man medgångarna mycket mer! Kram!
Sara Pettersson

Ida

Nej fy fan vad sur jag blir!!!!!! Som du skriver det där med ätstörningar, riktigt farligt och inte smart alls av doktorn att säga sådär. Du kämpar ju på jättebra, o rör på dig o allt. Det är ju det viktigaste att man rör på sig, bara en promenad med hunden t.ex är jätteviktigt, o det gör ju du?
Ge dig aldrig! <3

Svar: Ja jag med blev väldigt sur. Tyvärr kom jag på det i efterhand men detta besöket förra torsdagen så sa jag en del om vad jag tyckte. Kommer det på tal nästa läkarbesök kommer jag nämna konsekvenserna utav att säga en sådan sak om att man väger för mycket. Så borde inte en doktor uttrycka sig till någon. Hon vet mycket väl att jag har haft ett X antal motgångar och vet om att denna höst och vinter har varit väldigt jobbig. Jag kämpar på med träningen och promenader det jag orkar. Det går i vågor allting ibland tränar jag mer och ibland mindre men ute och går iallafall en liten runda är jag nästintill varje dag. Nej ge upp kommer jag aldrig göra. Har kommit för långt för att ge upp nu! Kram<3
Sara Pettersson

Anonym

Strunta i BMI och andra siffror. Du gör helt RÄTT i att försöka koppla bort hennes åsikter. Allting löser sig och man ska inte stressa kroppen. Förstår att man blir arg och ledsen av att höra sådant (väger själv för mycket). Det viktigaste är att man själv mår bra och är nöjd, man ska älska sig själv.
Lycka till! Du är fin som du är.
Kram!

Svar: Det gör jag. Tränar och motionerar det jag orkar och pressar mig inte. Finns viktigare och roligare saker att tänka på! :)Kram<3
Sara Pettersson